You always smile but in your eyes your sorrow shows


Oredigerad.

Jag skrev nästan orolig istället för oredigerad. Hah.
Ibland undrar jag om jag tagit något innan jag har fotat för man kan inte hitta fokus någonstans i bilden och den är allmänt ful. Det sjukaste är att jag inte tagit bort de fula bilderna när jag fört över dem till datorn och tittat på dem. Konstig människa.

Here comes your man






Oredigerade.

Spex i skolan idag... Och jag orkar inte ladda upp alla bilder, så det fick bli några stycken. Jag och Susanna var absintälvor med mustasch, helfestligt!

För jag älskar när du visar att du vet att du har rätt och rätar på din rygg, den är den rakaste jag sett


Oredigerade.

Mina överskriftscitat blir bara längre och längre. Och jag är sämre på att blogga, för på fredag slutar vi skolan, nian, och det känns oerhört sorgligt. Därför har jag varit sentimental denna veckan och missbrukat ordet finaste, nästan allt jag har sett och gjort har varit världens finaste. Nu har jag skrivit klart... ja.

In the summertime when the weather's high, you can stretch right up and touch the sky




Oredigerade.

Gräsmattan är fin, jag har gått runt lite på den, barfota, och legat en stund på den. Ett moln såg ut som en stor lax, det var helfestligt. Nu är det snart dags att vända på dygnet, nu är det snart sommarlov, snart börjar sommarkortet gälla, snart ska vi handla bullar klockan fyra på morgonen och måla en gata.

Every day is exactly the same, there is no love here and there is no pain



Oredigerade.

Märks det att jag har tråkigt? Idag började jag läsa "När du blundar tittar jag" för andra gången och blev klar med den, det är underligt hur mycket jag har glömt av den... Det enda jag kommer ihåg är de finstilta styckena.
Och idag har jag blivit brunare, mina små pigmentförändringsfläckar vid det vänstra knäet är mer framträdande nu. Är jag konstig om jag gillar dem?

Sleepless long nights, that is what my youth was for



Oredigerade.

Jaha... nu finns det inga körsbärsblommor längre.

Igår satt jag i min skrivbordsstol med benen uppdragna så länge att ryggen domnade, så jag sket i den dumma burken och lade mig sängen. Inte var jag trött eller så, jag bara låg och förlorade mig själv i en evighetslång tankegång. Nu minns jag inte var det var om, men jag vet, jag är helt säker på att det var viktigt. Sista gången jag kollade på stereons klockdisplay var den nog 03.47, sen är det ett hål som man nog kallar sömn till klockan sådära halv tolv. Det känns inte som att jag har sovit, så vad hände egentligen? Uch då, en sådan förvirrad människa.

I tapped a bottle against the safetyrail, killing time


Oredigerat.

Det där halvtaskiga bildarbetet lönade visst sig, för jag pratade med bildis och banne mig, hon tänker ge mig MVG. Sa att mina idéer och mitt engagemang vägde upp. Fint, behövdes.
Förlåt förresten att jag laddar upp bilden utan lov... den kanske inte är fin, men personen på den är.

Man tänker en tanke, kanske till och med skriver ner den men ångrar sig direkt. Man får så satans dåligt samvete för det borde inte vara sant, men det kan ju lika gärna vara det. Har man fina vänner eller är allt framtvingat och meningslöst? Sudda-sudda-sudda. Så får man inte tänka, särskillt inte när det trillar in lite olika saker för att pigga upp i telefonen, en liten röd sparkcykel och flummiga, glada sms. Fastän jag sa att det skulle vara en sms-fri dag. Haha, my ass, jag kan verkligen inte hålla mig ifrån telefonen. Men man blir fuckad av att ha utegångsförbud... eller satt jag för länge i trädgården med en Per Nilsson bok? Åh, varför sitter jag hemma en fredag? Man kanske blir tråkigare så fort man blir inlåst, man kanske inte är rolig förräns man kommer ut igen. Bara helger kvar nu, om ingen kommer hit under helgen... Satan i gatan, jag tror en bit av mig kommer dö då. Jag orkar inte sitta och höra hur min syster tjuter om att hon har badat klart och mamma berätta det nya skvallret från deras nyligen gjorda Polen-resa och pappa spela Beast of burden för jag vet inte vilken gång, sluta misshandla mina öron.. och min psykiska hälsa? Nej, jag tror jag verkligen blir fuckad av att sitta hemma.


So we were an accident, you’ll always be my favorite one


Oredigerad.

JAG BLIR FRUSTRERAD. "Vänta och se.", för det funkar ju alltid. My ass. Tänk om jag inte vill vänta och se? Tänk om jag bara vill se, och hoppa över hela vänta-biten? För om man väntar så kommer det aldrig någonsin hända någonting. Nej, jag vill inte vänta och se. Man får ju aldrig se det man ska se för folk är så satans rädda för att ta initiativ! De bara sitter och stirrar på sina tår och hoppas att någon annan ska ta ett tag för man vill ju inte framstå som framfusig. Man går nästan hellre ut naken än att ta första steget. Jag tar dock hellre initiativ än går ut naken, även om naken inte är så himla stort.

Happiness hit her like a bullet in the head, struck from a great height by someone who should know better than that




Oredigerade.

Fula tråkbilder. YEAH! Och tjabba malmö central i käften... prima.
Nej, det är bara så det blir med utegångsförbud, man har inget att göra och så tar man fula bilder. Och så lägger man upp dem och så säger man att de är fula och då tänker alla (trots att jag inte har några läsare) "varför laddar hon upp dem om de är fula?". Jo, för att... Det är kul? Nej... Det är så här jag ser ut... typ? För att visa upp min dörr!! Fast nä... Jag har inget bra svar på den mer än att det är lika bra att acceptera hur man ser ut... tror jag.
Förresten... jag kunde inte lägga upp min femsidiga novell här... DUMMA BLOGG.SE! Först laggar den på mina bilder, sen på allt annat.

Girl I want to be with you all of the time, all day and all of the night



Oredigerade.

Räcker det med bilder från stugan nu?

Jag vill inte lyssna på döden, jag vill leva i min lilla bubbla av glitter och välmående. Det är nog inte nyttigt att leva nära den, att prata för mycket om den, att trösta människor ifrån den. Jag är trött på att lägga ihop livet på det sättet jag vill, vi alla hade nog föredragit att det la sig rätt ibland av sig självt. Läs mina tankar då, varför kan du inte bara se vad jag vill, att jag är feg och osäker? Fast vid närmare eftertanke hade det varit tråkigt, så jag är glad över att vissa betyg sket sig. Men det hade varit härligt att kunna smälla upp ett fett mvg i svenska... Men jag antar jag nöjer mig med lovord om en författarkariärr, som jag inte tror jag vill ha.... Jag vill fota, åka iväg och endast tänka på kameran. Hur gammal är jag? Just det, femton och odödlig, då kan jag väl inte ta en massa ansvar?

RSS 2.0