Puerto Varas dag 3
Dag tre började vi med att gå en promenad upp på en kulle.
Vi kikade lite på utsikten.
Tjusigt!
Sedan promenixade vi runt den lilla staden.
Fick fina bilder på den perfekta vulkanen.
Vi gick på ett knäppt och otroligt rörigt museum (i bild).
Och avslutade dagen på en uteservering innan vi tog en himla lång bussresa tillbaka till Valparaíso.
Puerto Varas dag 2
Andra dagen i Puerto Varas tog vi en buss till Petrohué.
Det var ganska mulet, och molnen var så låga.
Vi promenerade lite längst sjökanten.
Teresia var imponerad av att vattnet var så grönt.
Vi hoppades på att få en glimt av vulkantopparna i närheten.
Ett par som stod på en till synes instabil brygga.
Kolla så grönt.
Sedan tänkte vi att det är säkert lika bra att ta en sväng om på sjön med båt.
Vår guide var riktigt tuff.
Plötsligt började molnen skingras.
Teresia njöt.
Efter turen bestämde vi oss för att promenera längst med vattnet till vattenfallen.
Det är något fräsigt med moln.
Sjön blev till en flod och det var vi tvugna att dokumentera.
Observera bergen i bakgrunden.
Och så gick vi upp till vägen igen.
Det var en bit att gå.
Så vi gjorde en avstickare till floden igen.
Här var den mycket lugnare.
Vi såg en ödla i bärbusken.
Observera bergen i bakgrunden.
Sedan slutade floden vara stilla.
Det skulle också dokumenteras.
Det här var fräckt men svårt att få på bild.
Vi gick en bit till längst med vägen.
Där är lite av det fräcka på avstånd.
Och sedan kom vi äntligen fram till Saltos de Petrohué.
Det var vattenfall i det gröna vattnet och tjockt med turister.
Fint i alla fall.
Sedan gick vi någon slinga genom skogen, vi hade ju ändå betalat för inträde.
"Fotar du mig så ska jag fota dig."
Det rann en lite bäck genom skogen.
Hundra procent mysiga stigar.
Och mysiga bäckar.
Sedan fick det räcka, vi började gå mot vulkanen Osorno.
Efter en paus vid sjön fick vi lift upp.
Dessvärre syntes toppen lite dåligt.
Men herregud vilken utsikt.
Hade nästan glömt att vi såg detta i mars, det känns så avlägset nu.
Känns inte som att det behövs vidare förklaring.
Tappar andan.
Sedan fick vi lift en bit ned.
Vi hann ta ett par bilder på toppen när molnen skingrat sig lite.
Sedan fick vi lift den sista biten tillbaka till Puerto Varas.
Puerto Varas dag 1
Dagen började med att vi tog buss, sedan båt och sedan buss igen. Här står Teresia och tantnjuter av solen på båten.
Vi kom en liten bit norrut, till Puerto Varas.
Vi checkade in på det dyraste hostelet vi bodde i på hela resan och gick sedan ut. Ute hittade vi var alla par hängde.
Promenerade längst med vattnet mot staden.
Så tjusigt, men tänk om molnen ändå ville skingra sig.
Det ville de inte.
Så vi gick och kollade på en fin träkyrka.
Det var bröllop där så vi gick inte in.
Och titta! Molnen skingrade sig lite och vi fick se toppen av Osorno, den perfekta vulkanen.
Det var allt för den dagen. Dagen efter var det dags för strapats!
Ancud dag 3
Dag två i Ancud regnade det, sedan blev vädret okej så jag gick ut för att springa och blev dyblöt av en ny skur.
Dag tre var det äntligen dags för oss att se pingviner.
Vädret var sådär.
Men tusan vad vi skulle se pingviner.
Titta!
Vet att det är dåliga bilder.
Men det var två olika sortes pingviner.
Här är nog sort nummer två.
Sedan var det bara att vända tillbaka till staden.
Det var ju trist väder.
Sedan var vädret fint igen, så vi gick ut och promenerade. Hittade öns enda tatuerare.
Och en ny kyrka.
Jag har aldrig varit med om så ombytligt väder som här, värre än Göteborg.
Dagen efter åkte vi norrut igen. Mer om det en annan dag.
Ancud dag 1
Dagen efter vi varit i Niebla satt vi på buss, på färja och sedan på buss igen för att komma fram i Ancud.
Ancud är en liten stad på ön Chiloé, det här var nog så långt söderut som vi kom.
Så första dagen i Ancud bestämde vi oss för att se oss om. Hej Teresia!
Så vi gick längst med vattnet.
Till den lille hamnen.
Vi hade rätt bra väder men det var inte så varmt, egentligen hade vi inte några planer på att åka såhär långt söderut.
Men eftersom Teresia tappat bort sitt pass och vi ändå hade tre veckors väntan på det nya bestämde vi oss för att åka dit.
Tror nästan man kan säga att vi var i Patagonien, vilket är så fräckt. Hade velat åka dit på riktigt någon gång.
Så vi kom fram till hamnen.
Mycket gulliga träbåtar (ekor?).
Vi gick längst ut för att kolla på de "stora" båtarna.
De var rätt fina.
När vi tröttnat på båtar började vi gå uppåt i staden. Här är en typisk gata där, tom det vill säga.
För vi skulle se fortet eller vad det nu än var. På vägen hittade vi en hund (se bild) som hängde med oss ett tag.
Det var helt okej utsikt från borgen.
Inte så dåligt.
Lite gamla kanoner.
Hej kompis!
Sedan tänkte vi att vi skulle ned till stranden.
Sagt och gjort.
Hunden poserar snällt.
Blå himmel.
Plötsligt väldigt grå himmel.
Både grå och blå. Jobbigt för den färgblinde.
Vi började ana regn, så det var dags att röra på sig.
Har ni sett en mörkare himmel?
Så vi klättrade upp från stranden.
Tittade på gulliga hus som måste ha riktigt trist utsikt.
Och där slog regnet till. OBS! Regndroppar på linsen.
Vi bestämde oss för att gå och handla mat för det var ändå på vägen till hostelet. Och så sprang vi på en av de berömda träkyrkorna! Det var allt för den dagen för sedan regnade det och vi var blöta.
Dagsutflykt till Niebla
Eftersom det inte fanns så mycket att se i Valdivia bestämde vi oss för att ta oss till Niebla.
Planen var att vi skulle promenera, men vi insåg ganska fort att det var på tok för långt.
Vi hittade en busshållplats och tog en skumpig resa till Niebla.
Framme! Det fanns ett fort där också men det var stängt så vi struntade i det.
Hur fint???
Det var lagom kuperat där, lagom mycket strapats.
Vi gick ned till båtarna för att kolla vad som fanns där.
Mest arbetande gubbar.
Och en hund!
Det gick att ta vykortsvänliga bilder.
Teresia plockade fram sin instax-kamera.
Så himla trött och fridfull ort.
Vad gör han? Njuter av livet!
Ja, ni fattar. Solsken, gulliga båtar, hundar och gubbar.
Det jobbades riktigt hårt.
Sedan stötte vi på en tyska och en argentinare, och bestämde oss för att följa med dem.
De ville leta efter krabbor.
Jag fotade istället.
Fynd!
1960 slog den kraftigaste jordbävningen som någonsin uppmätts till här. Kanske inte så konstigt att det är en trött liten ort då.
Sedan gick vi till en annan strand.
Himla fin!
Dessvärre var det lite kallt i vattnet.
Så vi hängde med hundar istället för att bada.
Efter det bestämde vi oss för att gå längst med vattnet till nästa ort.
Det blev lite klättrande.
Lite strapatser.
Fast himla värt det.
Mer klippor. Vi hade en hund som visade vägen.
Och så kom vi fram.
Det var om möjligt ännu tröttare här.
Vi käkade där innan vi började röra oss tillbaka.
Utsikterna???
Perfektion.
Vi hittade en busskur med Hilma af Klints svan på.
Plötsligt var det solnedgång och vi liftade tillbaka till Valdivia.
