Lissabon, dag 4
Dag fyra började med en prommenad tll tågstationen igen.
Och så tog vi tåget hit, dessvärre minns jag inte vad det hette för jag har världens sämsta minne.
Vi tog en fika på en takterass.
Till kakorna fick vi mogen mango.
Mums!
De gjorde nymixade smothies.
Sen hittade vi havet!
Och vi hittade en borg.
En gigantisk kikare.
Väggkonst.
Sedan hittade vi en massa statyer som föreställer gubbar.
Patriarkatet har vunnit den biten.
Kan vi ta ett ögonblick och uppskatta hur Portugiserna lägger stenen på sina gågator?
Mer hav.
Obligatorisk sorbet.
Är det vings reklambild tro?
Sedan var det paus för sangria.
Och mat.
Gigantisk kyrka, helt omöjlig att få med på bild.
De hade en tjusig sardinbutik. Ville ha cirka alla plåtburkar.
Och så gick vi på en vegansk restaurang, men jag glömde att fotografera maten (när den för en gångs skull var värd att dokumentera).
Gott var det i alla fall.
Efterrätterna med för den delen.
Lissabon, dag 3
Dag tre höll vi oss i Lissabon.
Turistade som så många andra.
Kollade på avslappnade tanter.
Spruckna fasader.
Livsfarliga trappor.
Observera filmstjärnans finger!
Utsikter från alla möjliga håll och kanter.
Vilket inte är så märkligt efter alla dessa trappor.
Undrar om de har en regel om att alla hustak måste vara röda.
Vi hade inte fått nog av borgar så vi kände att vi behövde besöka ännu en.
Filmstjärnan var nöjd med detta.
Reseledaren in action.
Vettigt budskap.
Nästan framme vid nästa borg, det gick att känna abstinensen efter höga stenmurar i luften.
Och doften av gigantiska jordgubbar.
Här är vi äntligen innanför murarna och filmstjärnan kan slappna av lite.
Utsikt deluxe.
Observera pekpinnen!
Finns det en vallgrav så är dagen räddad!
Om det dessutom finns kungliga djur så är det svårt att överträffa stället.
Sedan blev vi pannkakssugna.
Det är ändå något visst med smala gator.
Och spårvagnar.
Och sardiner tyckte portugiserna.
Pastamat 1.
Pastamat 2, hade jag kunnat hade jag nog levt på pasta.
Sedan gjorde vi oss fina.
För vi skulle äta så vedervärdig mat att den inte förtjänade att bli dokumenterad.
Men de smala gatorna var fina i alla fall.
Och kaklet på väggarna, blandningen mellan krackelerat murbruk och helt nyrenoverat.
