Lima dag 1
Vi landade tidigt på morgonen, och tidsskillnaden mellan Chile och Peru var två timmar så vi blev lite snurriga.
Vi köpte Inkakola för det hade vi hört skulle vara bra, det var det inte.
Vi gav oss ut på stan för att hitta något trevligt frukostställe.
Kollade på lite byggnader på vägen.
Vi hittade frukost! Här är juicen, färskpressad såklart.
Toast med äggröra.
När vi druckit upp kaffet gick vi för att kolla på havet. Men först, lite mer byggnader.
De var rätt duktiga på höga byggnader i glas.
Teresia var himla glad!
HAVET!
Efter inte sett havet på ganska länge (La Serena) så var det verkligen på tiden.
Stiligt var det, vattnet smälter ihop med himlen.
Den fågeln var gigantisk.
Vi fortsatte promenera, här poserar Teresia bland blommor.
Vi hittade en kyrka och ville kolla in.
Såg dock ut som bröllop där inne så vi smet ut igen.
Har var någon futuristisk byggnad.
Och så hamnade vi på ett konstmuseum.
Och jag som hatar att fotografera konst, för det känns fel, kunde inte hålla mig.
Gillade det skarpt.
Sedan var det dags för fika så vi började röra på oss.
Mysiga gator.
Med stundvis pampiga hus.
Här var något övergivet.
Gulliga färger!
Lummiga träd är det bästa.
Och mer gulliga färger på husen.
Obelisk! Det var längesedan sist.
Vi hittade en till kyrka.
En plaza med fontän.
Minns inte riktigt var vi gjorde här, känns som vi mest snurrade runt utan klar plan.
Palmer hade de i alla fall.
Det här var fint.
Jag gillar det lite mindre sterila utseendet en stad får när den har kvar alla ledningar i luften.
Vi hittade en butik som sålde små växter, jag ville köpa allihop.
De här med.
Sedan hittade vi morotskaka, det var himla gott!
Vi hittade väggkonst, som vanligt.
Denna var lite rolig.
Fokus verkar ha legat på att fota byggnader.
De flesta var pastelliga och gulliga.
Mer pastell.
Sedan började vi vända tillbaka till hostelet.
Vi hade gått ganska långt.
Här var en fin kullerstensväg som gick under bron vi gick på.
Sista dagarna i Chile
Okej, öka ljuset på skärmen till tusen för här kommer lite bilder på den helt otroliga stjärnhimlen i öknen.
Suddig, men här ser man lite av vintergatan.
Sista kvällen i San Pedro gick vi ut för att kolla på stjärnorna. Innan hade jag bara sett ett stjärnfall, nu såg vi säkert en fem på samma kväll. Helt otroligt.
Dagen efter tog vi en buss ned till Santiago, det tog härliga 24 timmar.
Hann avverka massor av P3-dokumentärer.
Och här en bild på en vegansk hamburgare vi åt i Santiago (gott!). Annars blev det inte så mycket fler bilder där för vi var upptagna med att fixa Teresias pass och sedan tog vi flyget till Lima, Peru.
San Pedro de Atacama dag 4
Dag fyra gick vi upp en tid som jag oftast är vaken, skillnaden är att jag inte gått och lagt mig än då.
Min dygnsrytm fick göra en helomvändning för vi skulle åka bil i någon timme.
Vi skulle nämligen åka väldigt nära den Bolivianska gränsen, till Geiser del Tatio (hur stavas det egentligen, har säkert sett 100 varianter på det ordet nu).
Vi kom fram i soluppgången och blev bjudna på frukost och kaffe med kaka.
Vi hade klätt på oss nästan exakt hela packningen, det var inte varmare än kring nollan här uppe.
Dessvärre gick solen upp rätt kort efter vi anlänt och rökpelarna blev mindre synliga. Detta för att turistbussen hade fått punktering innan den hämtat upp oss.
När solen börjat gå upp fick jag istället fotografera i ett kallt, blått ljus.
Titta rökpelarna, hur häftiga?
Det häftiga med den här gejsern är att rökpelarna är konstanta, det kokande vattnet bubblar konstant.
Istället för att ha stundvisa stora explosioner som på Island så är landskapet konstant rökfyllt.
Detta ska vara en av världens högst belägna gejsrar.
Det var helt otroligt häftigt.
Så därför gick jag runt och tog bilder helt frenetiskt, ibland blev det nästan samma bild flera gånger om. (Se bilden två bilder ovanför denna.)
Teresia var helt sjukt glad!
Och jag blev blöt om fötterna för jag trampade i gejservatten.
Ju längre vi stod desto varme blev ljuset, det handlade om ett par minuter.
Så rökigt!
Landskapet runt omkring var helt magiskt också.
Vissa rökpelare var så himla stora.
Här är vår lilla grupp, med guiden i täten.
De flesta rökpelarna var lite mindre.
Och så slänger jag in tre bilder på oss.
Med vulkan i bakgrunden!
Så det blir trovärdigt att vi var där.
Herregud vad bilder det var.
Här är vattnet jag trampade i tror jag, det var himla varmt!
Vi kutade runt här ett tag, tog mängder av bilder.
OCh så började solen kika fram bakom berget.
Sedan gick vi bort till de varma källorna för vi skulle bada! Det var helt otroligt skönt.
"Bara ett par bilder till innan vi åker vidare!"
Den här bubblade helt otroligt mycket!
Teresia tog täten för jag var för långsam.
Efter en stunds bilkörning ned för berget såg vi Vicunas!
De är llamas vilda, lite mindre släkting.
Landskapet vi hade framför oss i bilen!
Helt otroligt långa vägar.
Sedan stannade vi här för att kolla på fåglar (den svarta klumpen i vattnet).
Fast jag tyckte landskapet var mer intressant.
Där borta var en annan turistgrupp.
Tappar andan lite.
Sedan stannade vi till för att kolla på de här små kompisarna, en blanding mellan kanin, känguru och ekorre tydligen.
Efter en stund kom vi fram till en liten by som nästan enbart livnär sig på llamor.
De hade gulliga hus.
Väldigt liten by i väldigt fint landskap.
De hade en fin, liten kyrka.
Och en hund som vaktade den.
Teresia granskar altaret.
Vi hittade en märklig stenhög, är det llamorna som byggt den?
Porten till kyrkan var också fin.
LLAMOR!!!!
Vi var ju tvugna att gå närmare.
Så fluffiga!
Strax efter den här bilden kom den vita fram och kramade mig. Bästa jag varit med om.
Teresia fick ingen kram men hon var rätt nöjd ändå.
Här stod en invånare och grillade llamakött ):
Vi hittade fler hundar som vi var tvugna att klappa på.
Sedan åkte vi tillbaka till San Pedro.
San Pedro de Atacama dag 3
Dag tre tyckte vi att det var dags att bada, det var trots allt kanska varmt i öknen.
Men så gick bilen vi åkte i sönder, så vi fick gå en bit (ganska lång bit).
Men så kom vi till slut fram.
Lagunas Escondidas. Tror det betydde de hemliga lagunerna.
Åter igen, så märkligt landskap.
Det här var alltså saltvattenssjöar mitt i öknen.
Vad är det för konstig jord?
De flesta var ganska grunda.
Så vi fick inte bada i dem.
Så vi gick på led på den skrovliga marken.
Bort till den sjön vi fick bada i.
Här har jag tagit ett dopp och var inte helt förtjust.
Hela jag blev täckt i salt.
Armen med!
Teresia var betydligt mer road av saltet än jag.
Oklart vad jag gör på den här bilden.
Där flöt vi runt som korkar ett tag.
Sedan gick vi på led tillbaka.
Vi fick duscha av oss det värsta av saltet.
Snällt, för himmel vad det skavde.
Sedan lämnade vi sjöarna och åkte vidare.
För att kolla på solnedgång (yes!).
"Yes!" verkade Teresia också känna.
Har inget att tillägga, solnedgången var himla fin.
San Pedro de Atacama dag 2
Vi började morgonen med att bre mackor och köpa stora flaskor med vatten.
Sedan hyrde vi cyklar med två israeliska killar och gav oss iväg.
Här är Teresia med min och sin cykel. Så här långt gick allt bra för det var plant och asfalterat.
Men efter ett tag vek vi av från asfalten.
Och fick promenera en bit.
För vi skulle kolla på de här knäppa hålen i marken. Det är det som var kvar av gamla bosättningar.
Sedan cyklade vi vidare.
Ser ni den backen där borta? Den cyklade vi både ned och upp för, usch.
Vi kom fram till Valle de la Luna. Och först skulle vi kika på grottan.
Det blev smalare och smalare gångar.
Väggarna var täckta av salt.
Tveksamt om det var så gott.
Och sedan blev grottan väldigt grottig.
Hejhej kompisarna!
Vi fick en glimt av solen.
Äntligen ute ur grottan! Men så var vi tvugna att klättra lite.
Och så hamnade vi här, uppe på en saltökenklippa.
Så himla knäppt landskap.
Det ser ju ut som snö också.
Här gick vi runt ett tag, tog lite bilder.
Sprang upp och ned mellan höjdskilnaderna.
Sedan började vi klättra ned. Där ser det ut som att en flod kan ha gått innan.
Och så fanns det gigantiska sanddyner.
Så som jag tänker mig att öken ska vara.
Och så var det dags att cykla igen.
Tror att det ser ut såhär på Mars.
Tror också att jag måste varit jobbig att cykla med för att jag stannade ju överallt för att fota.
Långa vägar som aldrig tog slut.
Och salt, överallt.
Halvvägs på den långa vägen.
Och så kom jag ifatt Teresia!
Nu började hon ropa "Kom nu slöfock!".
Bara en bild till.
Sedan kom vi fram till Tres Marias, som jag helt ärligt inte riktigt fattade grejen med. Så tufft var det inte.
Men vi pausade lite här.
Där är ju jag!
Och de tre Mariorna?
Teresia tänker alltid på säkerheten först, det var inte alls så att uthyrningskillen sa att hjälm var ett måste.
Hej Linnea och Teresia!
Och hela utflyktsgänget.
De var trötta sa de, ville vila. Men jag var tydligen superpigg!
Sedan kom det mängder av turister i en buss (latmaskar).
Så vi började cykla tillbaka.
Ut ur Valle de la Luna.
Och det var uppför och kämpigt och grusigt.
Och min kedja började hoppa och allt kändes fruktansvärt.
Till slut kom vi fram till Valle de Marte.
Och vi fick ställa cyklarna och gå uppför.
En fotograferande Demian och en målmedveten Teresia i bakgrunden.
Bara lite till.
Här tänkte vi nämligen titta på solnedgången.
Det var mäktigt.
Teresia njöt.
Känner att bilderna gör utsikten noll rättvisa.
Och så var solen borta.
Och vi började vända tillbaka med rosa himmel.
Problemet var bara att det var helt kolsvart nör nådde cyklarna och det var rätt svårt att cykla på sandvägen i totalt mörker. Men vi lyckades och det var så himla värt det. Och det har aldrigt varit så skönt att duscha tidigare.
San Pedro de Atacama dag 1
Efter klivit av nattbussen i Calama, insett att det inte går några bussar från just den terminalen till San Pedro till Atacama de närmaste fem timmarna, gått vilse och lyckats få lift till en buss som faktiskt gick hamnade vi till sist i den lilla turistbyn i öknen.
Efter lämnat packningen och tagit en liten dusch gick vi ut och kikade lite.
Det fanns ett torg men enbart smålivs och inga super mercados
Och så hittade vi en kyrka som i guideboken stod som vit. Vi förstod ingenting.
Den var rätt gullig inuti.
Och grinden med.
Tror det där var ännu en vulkantopp.
De flesta vägarna var grus, så vi blev jordiga om benen.
Vi hittade en gullig kyrkogård.
Med fin grind den med.
Ökenkyrkogård.
Och imponerande bergstoppar.
Hej Teresia!
Gigantisk vattenpöl, gissningvis har den inte uppstått av regn.
Vi kollade på hundar.
Det fanns rätt många som låg på vägarna.
Sedan gick vi tillbaka till vårt hostel och lagade mat.
La Serena dag 3
Sista dagen i La Serena tog vi en buss till Coquimbo.
Mindre städer har hittills inneburit att de också är tröttare, och det verkar stämma även här.
Vi såg en kyrka och tänkte att den måste vi ju gå in i.
Den var inte så inspirerande.
Gubbarna som stod utanför var rätt gulliga.
Och så fick vi syn på en serpentinväg och tänkte att den måste vi ju gå upp för.
Fast först måste den dokumenteras.
Titta, hav och serpentiner.
Hej Teresia!
Kyrkotornet, havet och bergen med i bild.
Heeeela den vägen klättrade vi.
Vi hittade en utsiktsplats och var tvugna att njuta lite.
Mycket tjusigt.
Vi fortsatte vår vandrig uppåt och hälsade på en katt. (Teresia hälsade men inte jag för jag är allergisk.)
Där, där har vi målet med vandringen.
Ett gigantiskt betongkors på toppen av ett berg. (Anar ett tema i Sydamerika.)
Hej och hå, fler trappor.
Mer utsikt.
Erkänner att det var rätt mäktigt fast det inte var så vackert.
Innuti korset fanns det ett kapell, ganska trist.
På de olika våningarna i korset var det märkliga, stora ytor med ett par statyer.
Men titta utsikten!
Så värt.
Sedan åkte vi hiss upp till korsets "armar" och kollade på utsikten genom fönstrena.
Stilla havet och horisonten.
Sedan gick vi genom en marknad.
Det var full rulle.
Följde efter två tanter som handlat med en dramaten-väska.
Kolla, fina färgglada hus!
Då måste ju kyrkan matcha.
Till sist hamnade vi nere i stan igen, där hade de en gata med märkliga trämänniskor på balkongerna (se ovan).
Och så gick vi ned till vattnet för att kika på sjölejonen.
De ville dessvärre inte vara med på bild. Efter Coquimbo åkte vi tillbaka till La Serena och tog en nattbuss.
La Serena dag 2
Dag två i La Serena var vi piggare, efter frukosten bestämde vi oss för att ta en promenad i stan.
Vi kikade på en kyrka.
Fint torn!
Besökte det stora torget.
Fina blommor!
Gick in på något museum som var halvkul.
Besökte en till kyrka med trist fontän framför.
Och en väldigt fundersam gubbe.
De hade gjort något spännande med plattorna framför ingången.
Det var en väldigt liten kyrka.
Sedan gick vi ned till havet.
Stilla havet!
Där borta ser man Coquimbo.
Och lite berg.
Fint fyrtorn!
Sedan gick vi tillbaka in till stan och hämtade tvätt och lagade mat (tror jag).
Dagen därpå var vår sista dag där innan vi tog nattbussen ännu längre norrut.
La Serena dag 1
Vi var bara i Valparaíso över dagen och en natt, sedan tog vi en buss ännu längre norrut och hamnade i La Serena framemot eftermiddagen.
Vi åt mat på en vegetarisk restaurang, finns dock inga bilder på maten (som vanligt).
Och drack någon härlig lokalbryggd öl.
Och sedan blev det mörkt och vi gick och la oss ganska tidigt på grund utav allt bussåkande.
