Salar de Uyuni dag 1, del 2
Nedan följer drygt 50 bilder av en solnedgång i saltöknen på det stället där vattnet ännu inte torkat upp efter regnsäsongen, så hela platsen blir som en gigantisk spegel.
Salar de Uyuni dag 1, del 1
Vi tog nattbuss från La Paz, på trasiga vägar och med dubbla filtar.
Och så hamnade vi i Uyuni, åt frukost och letade upp ett företag som kändes bra nog för att köra runt oss i öknen.
Första stoppet var "tågkyrkogården".
Teresia blev skitig.
Här är bilen vi åkte i!
Nästa stopp var någon by där vi fick kissa (sådär spännande).
Sedan stannade vi till där saltlagret var rätt tunnt.
Så jorden syntes igenom.
Så gulliga var vi!
Det bubblade lite där.
Sedan åkte vi vidare och saltlagret blev tjockare.
Och här hade något race gått av stapeln.
Vi hittade faktiskt den svenska flaggan men den syns inte i bild.
Hej Matilda!
Sedan åkte vi dit saltlagret är som tjockast.
Och tog tramsiga bilder.
Typ såhär.
Bildäcken var salta.
Där är vi igen!
Sedan kom vi fram till en ö mitt i saltet.
Med massa kaktusar.
Det såg så knäppt ut.
Teresia och Matilda hade saltfläckar på rumpan.
Ja, ni fattar.
Jag sprang runt och fotade och var lyrisk.
Efter det åkte vi vidare för att se solnedgången på ett annat ställe men det blir för mycket bilder nu.
La Paz
I La Paz tog jag väldigt få bilder.
Kanske för att jag var för lat för att plocka upp kameran ur väskan.
Kanske för att jag inte kände för det.
Kanske för att det var skönt att se världen utan att kika genom kameran.
Vi åt god mat i alla fall.
Och vi åkte upp till El Alto.
Hade bra utsikt men dessvärre genom glas.
Isla del sol
Från Puno hade vi tagit en buss över gränsen till Bolivia och hamnat i Copacabana. Därifrån tog en vi båt till regniga Isla del sol. Vi började vår visit med att klättra uppåt på ön.
Vi hittade en kyrka.
Högst troligt vacker utsikt om det hade varit lite klarare sikt.
Ön är helt utan bilar och som jag förstod det bor det nästan enbart människor som lever på tradionellt sätt.
Efter ett tag lessnade vi på regnet och satte oss under ett tak och väntade ut det.
TITTA UTSIKTEN! Så fort molnen lättade lite alltså.
Vi promenerade lite men var rätt blöta och frusna.
Fick en till utsiktsbild.
Sedan tog vi båten tillbaka till Copacabana.
Så svårt att förstå hur högt belägen Titicacasjön är.
Gulligt broccoli-träd.
Där är Copacabana i bild.
Från Copacabana fick vi ta en buss till La Paz.
Och då korsade vi Titicacasjön igen. (I båten på bild med 15 andra personer.)
Fick fina bilder från sjön men jag vet inte om det var värt den helvetiska bussresan genom berg eller den instabila båtfärden.
Puno dag 2
Dag två i Puno blev som sagt också expressturism, förvisso är staden så himla liten så det går inte riktigt att göra något annat.
Så vi ställde sikte på Titicacasjön.
Och gick ut på piren.
Förvisso är sjön gigantisk så det var svårt att missa den.
Lille fyr.
Vi hittade något otäcka trampbåtar.
Vi hade perfekt väder.
Skejtpark mitt på en gata.
Vi kom fram till att vi antagligen ser sjön bäst från en höjd, så kämpade oss uppåt.
Det var väldigt kuperat.
En hund följde oss en bit på vägen.
Ännu fler trappor.
Flämt.
Väl uppe insåg vi att sjön var på tok för stor för att se i sin helhet.
Men vacker utsikt fick vi i alla fall.
Och så klättrade vi ned igen.
Bubbla!
Spanade in ett till torg innan det var dags att bege sig.
Puno dag 1
Sista dagen i Cusco, dagen efter Machu Picchu höll vi mest på och tvättade och fixade bussbiljetter.
Och åt himla gott veganskt.
Mums.
Tidigt dagen därefter, första april, så tog vi en buss till Puno.
Vi stannade till på en rastplats.
Som jag tyckte var värd att fota.
Väl i Puno gjorde expressturism, och käkade någon form av våfflor.
Som vi köpte av den kvinnan.
Spanade in den stora kyrkan.
Och torget framför. Här är Teresia fullt upptagen med att äta.
Vi gick på gågatan.
Och så hittade vi en vegansk restaurang men det var för dåligt ljus och vi var för hungriga så det blev inga bilder på maten. Sedan var det så himla mörkt så vi gick till vårt hostel för natten, för att vila upp oss för nästa dag av expressturism innan vi skulle ta oss över till Bolivia.
Machu Picchu
Vi gick upp så otroligt himla tidigt.
Innan solen ens gått upp.
Och medan vi gick mot trapporna så började solen kika fram.
Vilket resulterade i ett himla knäppt ljus. Vi fick i alla fall en hund till sällskap.
Och en britt som hade bättre koll på vägen än vi.
Och så kom vi fram till trapporna. Konstant, i 45 minuter, gick vi upp för den här typen av trappor.
Men det var oerhört givande att gå upp för trapporna.
För ju längre upp vi kom, desto bättre utsikt.
Och så kom vi till sist upp, svettiga som små grisar.
Hela Teresias panna var täckt av små pärlor av kondens.
Och så gick vi in.
Massa sten.
IIIH!
Givetvis gör bilderna inte platsen någon rättvisa, alls.
Det var mäktigt i alla fall.
Finns inte så mycket att tillägga.
Molnen kröp närmare efter hand.
Och det började regna.
Llamor på rad!
På tåget tillbaka så blev vi uppgraderade till första klass.
Vi fick trerätters middag och njöt enormt.
Ollantaytambo och Aguas Calientes
Vi gick upp tidigt på morgonen och tog taxi-buss till Ollantaytambo.
Det var Teresias födelsedag och hon var på hugget!
Egentligen skulle vi bara ta tåg därifrån vidare till Aguas Calientes, men vi åkte lite tidigare än vad vi behövde och passade på att se mer.
Kyrka!
Vi promenixade lite.
De hade indianruiner här med!
Cholitas sprang runt bland modernt klädda människor.
Tänk att bo här, inkilad mellan berg.
Alltså, vilken ynnest att spela fotboll här.
I fotbollsmålet stod ett litet lamm.
Vi gick inte in till ruinerna, sparade oss till Machu Picchu.
Vi gick lite på smågator, så himla fint.
Kullersten och smalt som tusan.
Hittade en innergård som tillhörde något hotell.
Jaja, vi fattar, gulliga gator.
Och så hittade vi en gullig hund!
Känns som att enda stället som har fler bubblor måste vara Kuba.
Sedan började regna (åk inte hit under regnsäsong).
Vi satte oss på ett fik och jag bjöd på födelsedagsfika.
Med fräsch smothie.
Sedan var det dags att åka tåg!
Hejhej!
Kolla MOLNEN!
Och så kom vi fram till Aguas Calientes.
Vi letade reda på vårt hostel och gick ut för att kika på denna byn med.
Det går inga bilvägar hit pga för mycket berg.
Vi hittade en hund till!
Och så hittade vi en mystisk trappa.
Vi var ju tvugna att klätta upp.
In i djungeln.
Och hundra poäng till utsikten.
Tills sist kom vi fram till det här.
Ett litet hus.
Vi gick en bit till och hittade ett vattenfall.
Sedan vände vi tillbaka ned.
MOLNEN.
Fantastisk utsikt men minus för alla myggbett jag fick.
Teresia poserade lite, eller njöt av utsikten.
Vi fotade varandra, för det är ju kul.
Och så kom vi ned till staden igen, observera bananträdet.
Århundradets fotbollsplan, tror jag.
Sedan provade Teresia keps, blev inget köp.
Usch, det är helt för fint här.
Vi hittade deras torg, och så fick vi kyrkabstinens.
Men vi behövde inte gå länge innan vi hittade den här.
Ett sånt träd vill jag ha.
Sedan satte vi oss precis jämte järnvägen för att äta.
Vi fick in en öl och var glada.
Mums! Sedan gick vi till hostelet och la oss rätt tidigt, vi skulle upp så himla tidigt.
Cusco dag 1
Vi anlände på kvällen till Cuscos flygplats. Det var mörkt så vi såg inte riktigt vad som omgav oss. Till frukost fick vi den här utsikten.
Och så gav vi oss ut.
Pampiga kyrkor och tjockt med turister.
Så himla fin.
Och ett stort torg med berg i bakgrunden.
Cusco har nästan en halv miljon invånare om jag inte misstar mig, men de bor inte i den flotta stadskärnan utan längre ut med inte alls samma standards.
Stadskärnan har turismen helt tagit över.
Vilket förvisso är förståeligt för den är himla fin.
Européerna byggde fantastiska saker när de beslagtagit indianerna heliga städer.
Vi promenixade lite utanför de mest självklara stråken.
Men också bland de attraktioner som alla flockades kring.
Det här var poppis tydligen, och så var det något under mark. Det var helt otroligt dyrt där.
Teresias huvud kom med längst ned till vänster.
Gullig karta över stadskärnan.
Himmel vad de var bra på arkader.
Här fick man inte spela trumpet.
Cusco är förresten helt otroligt kuperat, och det ligger ganska högt upp i bergen så det var en kamp att springa runt där.
Gullig bil.
Sedan tror jag att vi klättrade upp till vårt hostel för att lösa tvätt eller något. På vägen hade vi ett vattenfall.
Och djävulska trappor.
Men också bra utsikt.
Vi hade en torrlagd pool utanför hostelet.
Sedan sprang vi ut på stan igen.
Försökte kanske pricka av alla fontäner.
En till!
Mest tror jag att vi gick runt och njöt av de fina byggnaderna.
Och de gulliga gatorna.
Och försökte överleva de jobbiga trapporna.
Pust.
Det fanns så himla många smala gränder.
Häftigt, tyckte Teresia med mobilen i högsta hugg.
Halloj!
Men också, utsikterna, ojoj.
Tappar andan pga utsikt.
Känner nu hur mesigt Johanneberg är i jämförelse.
En sak som känns gemensamt för alla ställen vi var på: kyrkor.
De hade samma lådbalkonger här som i Lima!
Kolla bebisllaman!!!!
Vi hittade ännu en kyrka samtidigt som solen hittade oss.
Stilig port.
Ojoj, kan det vara en kyrka till?
Jajebus!
Nu hade vi kommit till marknaden, så vi bestämde oss för att ta en paus där inne.
Vi drack lite nypressad juice, mums.
Har nog aldrig sett så uttråkade kvinnor i mitt liv.
Ostkvinnan var inte heller så pigg.
Sedan kom vi bort från turiststråken igen och beblandade oss med invånarna.
Hönor. Så aptitretande.
Jordgubbarna ser ju bara lite godare ut.
Och så såg vi någon viktig staty.
Och vi kände att nu har vi nog sett allt det viktiga, så vi gick tillbaka till hostelet och bäddade ned oss för det var kallt som bara den och det fanns ingen värme.
Lima dag 3
Dag tre promenerade vi bort till gamla indianruiner som låg mitt i stan.
Vi gick runt och begrundade och smälte bort i solen.
Lima skyline.
Det var rätt häftigt men vi hade på känn att Machu Picchu kanske skulle vara häftigare.
Sedan sprang vi bort till Hostelet för att ta flyget till Cusco. Colca canyon får bli nästa gång!
Lima dag 2
Dag två vaknade vi pigga och mindre flygtrötta än dagen innan.
Så vi bestämde oss för att gå på en walking tour, och började med att kolla på fina portar.
Det var fortfarande ganska tidigt på förmiddagen så gågatorna var tomma.
Och så kom vi fram till det enorma, det fruktansvärt vackra torget som nybyggarna hade byggt för en evighet sedan.
Torget måste givetvis kantas av palmer för att påvisa att vi befinner oss på varma breddgrader.
Varför är oftast kyrkor de pampigaste byggnaderna?
Det här! Fantastisk färg, fantastiska balkonger och fantastiska arkader.
De hade en grej för sådana balkonger tror jag.
I kyrkan var det någon mässa.
Massa karlar stod i lila klädsel.
Varför bygger vi inte snirkliga trälådor som balkonger?
Fint!
Synd bara att massa indianer fick sätta livet till för det här.
Så mycket snirklar och fina portar.
Och där borta skymtar berg.
Här var postkontoret tror jag, där pojkarna skickar massa gosedjur till sina förälskelser.
Det hade varit glastak där förr men hade tydligen gått sönder, himla fint var det i alla fall.
Var så himla imponerad.
Sedan gick vi in i en kyrka.
Den var rätt stilig, fint med lamporna.
Så såg kyrkan ut på utsidan.
Sedan hittade vi en till kyrka, men den var stängd.
Gågatorna hade börjat fyllas på med människor.
Inte trodde väl jag att Lima skulle vara så fint! Hade ingen direkt uppfattning egetligen.
Mer kyrka!
Sedan gick vi in på världens finaste innergård.
Här vill jag nog bo.
Och där var kyrkan igen!
Efter det skulle vi kolla på parlamentet men det fastnade tydligen inte på bild.
Men herr skoputsare gjorde. Var imponerad på det stora utbudet färger han hade.
Titta berget!
Längst upp var det givetvis ett kors. Tydligen bodde de fattiga upp på berget.
Ännu en kyrka!
Så såg den ut inuti. Under den var det en massa skelett, vissa kunde man se genom galler i golvet.
Den kyrkan var rätt stilig ändå.
Stadsbiblioteket?
Sedan gick jag och Teresia och åt för oss själva och gick och tittade på andra kyrkor.
Och en till.
Det var något gulligt torn.
Hej katten!
Den kyrkan var viktig på något vis, massa militärer och grejer hade bystar av sig själva där.
Och den hade fina fönster.
Här var en annan pampig plats. Under platsen var busshållplats för de där motorvägsbussarna de har.
Vi hittade en llama-staty!
Och något flådigt hus.
Gick och kikade i en närliggande park.
Tänkte gå in och kolla på utställning på ett konstmuseum, minns inte varför vi inte gick in.
De hade en tjusig fontän.
Och knäppa fåglar.
Ännu ett litet, gulligt hus i parken.
Sedan åkte vi tillbaka till den delen av staden där vi bodde.
För att kolla på solnedgång, ju.
Vi gick ned mot vattnet, här var det gulliga pojkar på väggen.
Och en snygg bro (som var dag 1 gick över har jag för mig?).
Teresia blev akut badsugen. Hon hälsade att det var himla strömt.
Inte jag, för jag var nytatuerad. Men jag kände med fötterna och det var chockerande varmt.
Här följer hundra solnedgångsbilder.
Tagna med lång slutartid.
För att få fram de röda färgerna.
Och få häftiga effekter.
Den häftiga bron!
Vi gick en bit längst med havet. Hittade en fyr.
Och ett ställde där folk nattsurfade.
Det var det hela från dag 2. Dag 3 blev en halvdag innan vi flög vidare till Cusco, på grund av översvämningar kunde vi inte bussa oss dit via Colca. Får helt enkelt åka tillbaka till Peru.
Lima dag 1
Vi landade tidigt på morgonen, och tidsskillnaden mellan Chile och Peru var två timmar så vi blev lite snurriga.
Vi köpte Inkakola för det hade vi hört skulle vara bra, det var det inte.
Vi gav oss ut på stan för att hitta något trevligt frukostställe.
Kollade på lite byggnader på vägen.
Vi hittade frukost! Här är juicen, färskpressad såklart.
Toast med äggröra.
När vi druckit upp kaffet gick vi för att kolla på havet. Men först, lite mer byggnader.
De var rätt duktiga på höga byggnader i glas.
Teresia var himla glad!
HAVET!
Efter inte sett havet på ganska länge (La Serena) så var det verkligen på tiden.
Stiligt var det, vattnet smälter ihop med himlen.
Den fågeln var gigantisk.
Vi fortsatte promenera, här poserar Teresia bland blommor.
Vi hittade en kyrka och ville kolla in.
Såg dock ut som bröllop där inne så vi smet ut igen.
Har var någon futuristisk byggnad.
Och så hamnade vi på ett konstmuseum.
Och jag som hatar att fotografera konst, för det känns fel, kunde inte hålla mig.
Gillade det skarpt.
Sedan var det dags för fika så vi började röra på oss.
Mysiga gator.
Med stundvis pampiga hus.
Här var något övergivet.
Gulliga färger!
Lummiga träd är det bästa.
Och mer gulliga färger på husen.
Obelisk! Det var längesedan sist.
Vi hittade en till kyrka.
En plaza med fontän.
Minns inte riktigt var vi gjorde här, känns som vi mest snurrade runt utan klar plan.
Palmer hade de i alla fall.
Det här var fint.
Jag gillar det lite mindre sterila utseendet en stad får när den har kvar alla ledningar i luften.
Vi hittade en butik som sålde små växter, jag ville köpa allihop.
De här med.
Sedan hittade vi morotskaka, det var himla gott!
Vi hittade väggkonst, som vanligt.
Denna var lite rolig.
Fokus verkar ha legat på att fota byggnader.
De flesta var pastelliga och gulliga.
Mer pastell.
Sedan började vi vända tillbaka till hostelet.
Vi hade gått ganska långt.
Här var en fin kullerstensväg som gick under bron vi gick på.
Sista dagarna i Chile
Okej, öka ljuset på skärmen till tusen för här kommer lite bilder på den helt otroliga stjärnhimlen i öknen.
Suddig, men här ser man lite av vintergatan.
Sista kvällen i San Pedro gick vi ut för att kolla på stjärnorna. Innan hade jag bara sett ett stjärnfall, nu såg vi säkert en fem på samma kväll. Helt otroligt.
Dagen efter tog vi en buss ned till Santiago, det tog härliga 24 timmar.
Hann avverka massor av P3-dokumentärer.
Och här en bild på en vegansk hamburgare vi åt i Santiago (gott!). Annars blev det inte så mycket fler bilder där för vi var upptagna med att fixa Teresias pass och sedan tog vi flyget till Lima, Peru.
San Pedro de Atacama dag 4
Dag fyra gick vi upp en tid som jag oftast är vaken, skillnaden är att jag inte gått och lagt mig än då.
Min dygnsrytm fick göra en helomvändning för vi skulle åka bil i någon timme.
Vi skulle nämligen åka väldigt nära den Bolivianska gränsen, till Geiser del Tatio (hur stavas det egentligen, har säkert sett 100 varianter på det ordet nu).
Vi kom fram i soluppgången och blev bjudna på frukost och kaffe med kaka.
Vi hade klätt på oss nästan exakt hela packningen, det var inte varmare än kring nollan här uppe.
Dessvärre gick solen upp rätt kort efter vi anlänt och rökpelarna blev mindre synliga. Detta för att turistbussen hade fått punktering innan den hämtat upp oss.
När solen börjat gå upp fick jag istället fotografera i ett kallt, blått ljus.
Titta rökpelarna, hur häftiga?
Det häftiga med den här gejsern är att rökpelarna är konstanta, det kokande vattnet bubblar konstant.
Istället för att ha stundvisa stora explosioner som på Island så är landskapet konstant rökfyllt.
Detta ska vara en av världens högst belägna gejsrar.
Det var helt otroligt häftigt.
Så därför gick jag runt och tog bilder helt frenetiskt, ibland blev det nästan samma bild flera gånger om. (Se bilden två bilder ovanför denna.)
Teresia var helt sjukt glad!
Och jag blev blöt om fötterna för jag trampade i gejservatten.
Ju längre vi stod desto varme blev ljuset, det handlade om ett par minuter.
Så rökigt!
Landskapet runt omkring var helt magiskt också.
Vissa rökpelare var så himla stora.
Här är vår lilla grupp, med guiden i täten.
De flesta rökpelarna var lite mindre.
Och så slänger jag in tre bilder på oss.
Med vulkan i bakgrunden!
Så det blir trovärdigt att vi var där.
Herregud vad bilder det var.
Här är vattnet jag trampade i tror jag, det var himla varmt!
Vi kutade runt här ett tag, tog mängder av bilder.
OCh så började solen kika fram bakom berget.
Sedan gick vi bort till de varma källorna för vi skulle bada! Det var helt otroligt skönt.
"Bara ett par bilder till innan vi åker vidare!"
Den här bubblade helt otroligt mycket!
Teresia tog täten för jag var för långsam.
Efter en stunds bilkörning ned för berget såg vi Vicunas!
De är llamas vilda, lite mindre släkting.
Landskapet vi hade framför oss i bilen!
Helt otroligt långa vägar.
Sedan stannade vi här för att kolla på fåglar (den svarta klumpen i vattnet).
Fast jag tyckte landskapet var mer intressant.
Där borta var en annan turistgrupp.
Tappar andan lite.
Sedan stannade vi till för att kolla på de här små kompisarna, en blanding mellan kanin, känguru och ekorre tydligen.
Efter en stund kom vi fram till en liten by som nästan enbart livnär sig på llamor.
De hade gulliga hus.
Väldigt liten by i väldigt fint landskap.
De hade en fin, liten kyrka.
Och en hund som vaktade den.
Teresia granskar altaret.
Vi hittade en märklig stenhög, är det llamorna som byggt den?
Porten till kyrkan var också fin.
LLAMOR!!!!
Vi var ju tvugna att gå närmare.
Så fluffiga!
Strax efter den här bilden kom den vita fram och kramade mig. Bästa jag varit med om.
Teresia fick ingen kram men hon var rätt nöjd ändå.
Här stod en invånare och grillade llamakött ):
Vi hittade fler hundar som vi var tvugna att klappa på.
Sedan åkte vi tillbaka till San Pedro.
San Pedro de Atacama dag 3
Dag tre tyckte vi att det var dags att bada, det var trots allt kanska varmt i öknen.
Men så gick bilen vi åkte i sönder, så vi fick gå en bit (ganska lång bit).
Men så kom vi till slut fram.
Lagunas Escondidas. Tror det betydde de hemliga lagunerna.
Åter igen, så märkligt landskap.
Det här var alltså saltvattenssjöar mitt i öknen.
Vad är det för konstig jord?
De flesta var ganska grunda.
Så vi fick inte bada i dem.
Så vi gick på led på den skrovliga marken.
Bort till den sjön vi fick bada i.
Här har jag tagit ett dopp och var inte helt förtjust.
Hela jag blev täckt i salt.
Armen med!
Teresia var betydligt mer road av saltet än jag.
Oklart vad jag gör på den här bilden.
Där flöt vi runt som korkar ett tag.
Sedan gick vi på led tillbaka.
Vi fick duscha av oss det värsta av saltet.
Snällt, för himmel vad det skavde.
Sedan lämnade vi sjöarna och åkte vidare.
För att kolla på solnedgång (yes!).
"Yes!" verkade Teresia också känna.
Har inget att tillägga, solnedgången var himla fin.
San Pedro de Atacama dag 2
Vi började morgonen med att bre mackor och köpa stora flaskor med vatten.
Sedan hyrde vi cyklar med två israeliska killar och gav oss iväg.
Här är Teresia med min och sin cykel. Så här långt gick allt bra för det var plant och asfalterat.
Men efter ett tag vek vi av från asfalten.
Och fick promenera en bit.
För vi skulle kolla på de här knäppa hålen i marken. Det är det som var kvar av gamla bosättningar.
Sedan cyklade vi vidare.
Ser ni den backen där borta? Den cyklade vi både ned och upp för, usch.
Vi kom fram till Valle de la Luna. Och först skulle vi kika på grottan.
Det blev smalare och smalare gångar.
Väggarna var täckta av salt.
Tveksamt om det var så gott.
Och sedan blev grottan väldigt grottig.
Hejhej kompisarna!
Vi fick en glimt av solen.
Äntligen ute ur grottan! Men så var vi tvugna att klättra lite.
Och så hamnade vi här, uppe på en saltökenklippa.
Så himla knäppt landskap.
Det ser ju ut som snö också.
Här gick vi runt ett tag, tog lite bilder.
Sprang upp och ned mellan höjdskilnaderna.
Sedan började vi klättra ned. Där ser det ut som att en flod kan ha gått innan.
Och så fanns det gigantiska sanddyner.
Så som jag tänker mig att öken ska vara.
Och så var det dags att cykla igen.
Tror att det ser ut såhär på Mars.
Tror också att jag måste varit jobbig att cykla med för att jag stannade ju överallt för att fota.
Långa vägar som aldrig tog slut.
Och salt, överallt.
Halvvägs på den långa vägen.
Och så kom jag ifatt Teresia!
Nu började hon ropa "Kom nu slöfock!".
Bara en bild till.
Sedan kom vi fram till Tres Marias, som jag helt ärligt inte riktigt fattade grejen med. Så tufft var det inte.
Men vi pausade lite här.
Där är ju jag!
Och de tre Mariorna?
Teresia tänker alltid på säkerheten först, det var inte alls så att uthyrningskillen sa att hjälm var ett måste.
Hej Linnea och Teresia!
Och hela utflyktsgänget.
De var trötta sa de, ville vila. Men jag var tydligen superpigg!
Sedan kom det mängder av turister i en buss (latmaskar).
Så vi började cykla tillbaka.
Ut ur Valle de la Luna.
Och det var uppför och kämpigt och grusigt.
Och min kedja började hoppa och allt kändes fruktansvärt.
Till slut kom vi fram till Valle de Marte.
Och vi fick ställa cyklarna och gå uppför.
En fotograferande Demian och en målmedveten Teresia i bakgrunden.
Bara lite till.
Här tänkte vi nämligen titta på solnedgången.
Det var mäktigt.
Teresia njöt.
Känner att bilderna gör utsikten noll rättvisa.
Och så var solen borta.
Och vi började vända tillbaka med rosa himmel.
Problemet var bara att det var helt kolsvart nör nådde cyklarna och det var rätt svårt att cykla på sandvägen i totalt mörker. Men vi lyckades och det var så himla värt det. Och det har aldrigt varit så skönt att duscha tidigare.
San Pedro de Atacama dag 1
Efter klivit av nattbussen i Calama, insett att det inte går några bussar från just den terminalen till San Pedro till Atacama de närmaste fem timmarna, gått vilse och lyckats få lift till en buss som faktiskt gick hamnade vi till sist i den lilla turistbyn i öknen.
Efter lämnat packningen och tagit en liten dusch gick vi ut och kikade lite.
Det fanns ett torg men enbart smålivs och inga super mercados
Och så hittade vi en kyrka som i guideboken stod som vit. Vi förstod ingenting.
Den var rätt gullig inuti.
Och grinden med.
Tror det där var ännu en vulkantopp.
De flesta vägarna var grus, så vi blev jordiga om benen.
Vi hittade en gullig kyrkogård.
Med fin grind den med.
Ökenkyrkogård.
Och imponerande bergstoppar.
Hej Teresia!
Gigantisk vattenpöl, gissningvis har den inte uppstått av regn.
Vi kollade på hundar.
Det fanns rätt många som låg på vägarna.
Sedan gick vi tillbaka till vårt hostel och lagade mat.
La Serena dag 3
Sista dagen i La Serena tog vi en buss till Coquimbo.
Mindre städer har hittills inneburit att de också är tröttare, och det verkar stämma även här.
Vi såg en kyrka och tänkte att den måste vi ju gå in i.
Den var inte så inspirerande.
Gubbarna som stod utanför var rätt gulliga.
Och så fick vi syn på en serpentinväg och tänkte att den måste vi ju gå upp för.
Fast först måste den dokumenteras.
Titta, hav och serpentiner.
Hej Teresia!
Kyrkotornet, havet och bergen med i bild.
Heeeela den vägen klättrade vi.
Vi hittade en utsiktsplats och var tvugna att njuta lite.
Mycket tjusigt.
Vi fortsatte vår vandrig uppåt och hälsade på en katt. (Teresia hälsade men inte jag för jag är allergisk.)
Där, där har vi målet med vandringen.
Ett gigantiskt betongkors på toppen av ett berg. (Anar ett tema i Sydamerika.)
Hej och hå, fler trappor.
Mer utsikt.
Erkänner att det var rätt mäktigt fast det inte var så vackert.
Innuti korset fanns det ett kapell, ganska trist.
På de olika våningarna i korset var det märkliga, stora ytor med ett par statyer.
Men titta utsikten!
Så värt.
Sedan åkte vi hiss upp till korsets "armar" och kollade på utsikten genom fönstrena.
Stilla havet och horisonten.
Sedan gick vi genom en marknad.
Det var full rulle.
Följde efter två tanter som handlat med en dramaten-väska.
Kolla, fina färgglada hus!
Då måste ju kyrkan matcha.
Till sist hamnade vi nere i stan igen, där hade de en gata med märkliga trämänniskor på balkongerna (se ovan).
Och så gick vi ned till vattnet för att kika på sjölejonen.
De ville dessvärre inte vara med på bild. Efter Coquimbo åkte vi tillbaka till La Serena och tog en nattbuss.
La Serena dag 2
Dag två i La Serena var vi piggare, efter frukosten bestämde vi oss för att ta en promenad i stan.
Vi kikade på en kyrka.
Fint torn!
Besökte det stora torget.
Fina blommor!
Gick in på något museum som var halvkul.
Besökte en till kyrka med trist fontän framför.
Och en väldigt fundersam gubbe.
De hade gjort något spännande med plattorna framför ingången.
Det var en väldigt liten kyrka.
Sedan gick vi ned till havet.
Stilla havet!
Där borta ser man Coquimbo.
Och lite berg.
Fint fyrtorn!
Sedan gick vi tillbaka in till stan och hämtade tvätt och lagade mat (tror jag).
Dagen därpå var vår sista dag där innan vi tog nattbussen ännu längre norrut.
La Serena dag 1
Vi var bara i Valparaíso över dagen och en natt, sedan tog vi en buss ännu längre norrut och hamnade i La Serena framemot eftermiddagen.
Vi åt mat på en vegetarisk restaurang, finns dock inga bilder på maten (som vanligt).
Och drack någon härlig lokalbryggd öl.
Och sedan blev det mörkt och vi gick och la oss ganska tidigt på grund utav allt bussåkande.
